Experten: Därför nobbar ”kvalitetsbolag” börsen
Den onoterade marknaden växer explosionsartat samtidigt som betydligt färre bolag tar sig till börsen – en trend som väntas fortsätta, enligt den tidigare Nordea-toppen Mathias Leijon som nu driver investeringsplattformen ROYC.
”Kvalitetsbolag tenderar att vara onoterade under längre perioder och väljer i ökad utsträckning bort börsen.”
Historiken talar sitt tydliga språk. Antalet bolag på börsen minskar drastiskt.
Enligt statistik från Världsbanken har antalet noterade bolag på börserna i USA minskat med omkring 3.000 stycken sedan rekordåret 1996. Det motsvarar ett tapp på cirka 40 procent från toppen till dagens 4.300 bolag.
I stället verkar bolagen i onoterad miljö, ägda av riskkapitalbolag, i betydligt större utsträckning. Tillväxttakten för den privata marknaden har varit 20 procent per år sedan 2018, enligt en rapport från konsultjätten McKinsey.
Orsakerna till det är flera enligt Mathias Leijon som är grundare av investeringsplattformen R som tidigare varit fondförvaltningschef och investmentbankschef på Nordea. Bland annat är tillgängligheten till kapital i den privata marknaden numera likvärdig den publika.
”Tidigare fanns mer uppenbara anledningar till varför bolag ville ta sig till börsen – tillgången till kapital och den kvalitetsstämpel som en notering innebär underlättar för bolagen att finansiera sig genom obligationer. Numera har man i stort sett lika god tillgång till såväl eget kapital som skuldsidan som ett onoterat bolag. Börsens funktion har på så sätt ändrats”, säger han och utvecklar resonemanget:
”Dessutom ökar andelen passivt förvaltat kapital på börsen eftersom passiva indexfonder blir mer och mer populära. Passiva fonder kommer så småningom äga över 50 procent av bolagen på börsen vilket väcker frågan om vem som egentligen kommer att vara ägare till börsbolagen och hur det påverkar ägarstyrningen. Vi ska vara tacksamma för de aktiva och engagerade ägarna såsom Stena, Schörling och Wallenberg i ett svenskt perspektiv.”
Problematiken kring ägarbilden existerar inte alls i samma utsträckning i den onoterade marknaden där ägarna istället är av ”kött och blod”, påpekar Mathias Leijon och exemplifierar med riskkapitalbolag som EQT och Nordic Capital som ”starka ägare”. Riskkapitalbolagen tenderar att i hög grad vara involverade och nitiska i sin ägarstyrning med höga målsättningar.
En annan konsekvens av att bolag i större utsträckning kvarstår i privat miljö är att en allt större del av värdeskapandet i bolagen sker medan de är i privat miljö, enligt Mathias Leijon. Det gör också att avkastningen till ägare och investerare blir högre. Mathias Leijon lyfter fram riskkapitalbolagens fonder som praktexempel på den avkastning som genereras i privat miljö, och som i flera fall överstiger börsens.
För drygt ett år sedan drog Norges Bank Investment Management, som har en central roll i förvaltningen av norska oljefonden, slutsatsen att avkastningen från riskkapitalägda fonder i genomsnitt överträffat börsnoterade aktier med mellan 3 och 4 procentenheter årligen efter avgifter.
Det finns dock en hel del kritik kring huruvida avkastningen från riskkapitalbolagens fonder är vad den framstår att vara. En typisk skeptiker till riskkapitalbolagen är Dan Rasmussen, grundare av den Boston-baserade kapitalförvaltningsfirman Verdad. Rasmussen, med lång erfarenhet från riskkapitalbolagen Bain Capital och Bridgewater, hävdade med stöd i sin egen forskning 2018 att riskkapitalbolagen i bred bemärkelse istället underpresterat jämfört med det amerikanska indexet S&P 500 de senaste fem åren.
Förra hösten uttalade Dan Rasmussen i den amerikanska tv-kanalen CNBC att det kommande decenniet kan bli ett väldigt tufft sådant för riskkapitalbolagen, huvudsakligen på grund av högre styrräntor som gör M&A-klimatet svalare.
Andra motståndare till riskkapitalbolagen är finansmagnaten Warren Buffett och hans forna parhäst – den framlidne Charlie Munger – som menar att riskkapitalbolagen är duktiga på att trixa med redovisningssiffrorna vilket gör att avkastningen framstår vara bättre än den faktiskt är.
Mathias Leijon konstaterar att det finns olika sätt att redovisa avkastningen på och att vissa firmor rent tekniskt kan få siffrorna att se bättre ut än vad de är.
”Det är samma sak som redovisningsregler för publika bolag, det finns utrymme för tolkningar.”
Globalt finns det över 95.000 privata bolag med en omsättning på över 100 miljoner dollar. På börsen finns bara 10.000 bolag med en omsättning som överstiger 100 miljoner dollar, enligt Mathias Leijon.
”Kvalitetsbolag – så som Anticimex – tenderar att vara onoterade under längre perioder och väljer i ökad utsträckning bort börsen. Så kommer det nog att fortsätta vara framåt.”
